Den kluriga sparkvoten

Dags att fylla din kruka med guld? Fotografi: Kjell Engström

Visst har jag sparat tidigare, men aldrig tidigare målmedvetet (om det inte var till någon större utgift typ semester) och inte heller på börsen förutom de där 200kr i månaden till privat pensionsspar i någon fond som hette något med “etisk” som en banksäljare talade om för mig att jag behövde när jag började jobba för länge sedan. Den fonden sålde jag för övrigt för att få ihop en slant till kontantinsats till ett fritidshus jag ville köpa, så åt fanders med det pensionssparandet.

Jag har länge levt med en uppfattning om att börsen var för sådana där som hade extra kött mellan benen och backslick och som förstörde världen medan de skodde sig på andras bekostnad. Jag har ändrat uppfattning till del, men inte helt. (Kanske beror det på fotografierna av investerare som uttalar sig i Dagens industri).

Det som har förändrats är väl att jag insåg att jag kan investera och spendera mina pengar som jag gjorde under min tid som ungdomsaktivist. Jag kan vara kräsen och selektiv genom att välja bort icke hållbara alternativ så gott som det går.

Jag har en vision om att klara 50% sparkvot. Lite för att det beskrivs som den heliga graalen inom sparvärlden att komma över den, men också för att min man frustade ur sig någonting skeptiskt i stil med "men det går ju inte!" när jag berättade om Mr Money Mustach, Vicky Robin eller Farbror Fri eller vem det nu kan ha varit jag hade läst om just då. Jag kommer igår det väl, jag höll på att plocka ur diskmaskinen samtidigt och drabbades av en plötslig trots och sa att det går visst. Och det var det. Jag är grymt envis och har bitit mig fast vid detta som en grävling.

Så dit ska jag. Hur det ska gå till vet jag inte riktigt, men det är klart att det GÅR.

I siffror skulle 50% innebära att jag ska komma upp i ca 16500 sparat per månad. ( 2020) Där är jag ju inte än men vänta bara. Det tar lite tid att skala ner vissa kostnader och upp inkomster. Ni kan tro att jag blev betydligt med munter när jag efter lite googlande insåg att jag kan räkna med amorteringar på bolånet i sparkvoten, då känns det lite mer görbart.

Såhär räknar jag:

Inkomster; lön, barnbidrag och eventuella extra inkommande pengar från något håll. Kort uttryckt så räknar jag alla pengar in som inkomst.

Sparande; buffertsparande, amortering på bolån, insättningar på investeringssparkonton (ISK) för barnspar och framtidskonton med olika riskspridning.

Målsparandet som är öronmärkt till konsumtion i relativ närtid som renovering, resande eller julklappar räknar jag inte in i sparkvoten. Inte heller amortering på csn-lånet.

En ganska vanlig månad under 2020 kan då se ut ungefär såhär:

Sparande/Inkomst = sparkvot i procent

Exempel från 2020: 7000 / 32350= 0,216 (21,6%)

Vissa månader har sett bättre ut och andra sämre.

Under 2021 siktar jag på att höja sparkvoten till att oftare vara 40% eller mer. Det borde gå om jag får behålla hälsan och jobbar på som vanligt. (Det krävs ju bara ett par sjukdagar eller VAB-dagar för att skjuta överskottet i sank en månad.)

För att komma upp i 50% sparkvot behöver jag öka mina inkomster. Att bara minska utgifterna kommer inte att vara tillräckligt, för det finns ju en gräns på hur mycket utgifterna kan minskas.

Såvida jag inte kan övertyga min kära familj om att downsize:a vårt dubbelhusande till att flytta in i mitt hjärtehus. Eller så gör jag mig av med mitt hjärtehus, vilket kanske också skulle göra susen för sparkvoten. Mitt inre stretar dock emot alldeles förskräckligt mot den sistnämnda lösningen, eftersom det är min dröm att få bo där. Där bor min platsförankring till Norrbotten och min barndom. Det är kanske till och med fröet ur vilket hela den här tanken om ekonomisk frihet har växt, att få bo där i mitt barndomshem i skogen, pyssla med trädgården och inte behöva arbetspendla de där 5 milen enkel väg med bil som det skulle innebära om vi skulle flytta dit som situationen ser ut idag. De säger kill your darlings, men jag är inte beredd att avpollettera den här darlingen.