Team lunchlåda och veggo

Jag fortsätter tjata om det här med mat som jag är något nyfrälst i för tillfället. Att laga nyttig, god och klimatsmart mat samt att alltid ha ett urval av matlådor i frysen har blivit min sport. Är det värt det? Uppföljningen av 12 månaders målmedveten matstrategi är gjord i ett tidigare inlägg och jag känner mig grymt nöjd. Och mätt. I detta inlägg lägger jag ut texten lite om hur året har varit och vad min familj egentligen tycker om det hela.

Vackert är det kanske inte, men stolt är jag!

Jag får göra till ett av mina personliga lärprojekt att lära mig ta snygga foton men vet ni vad? Det är inte särskilt glamoröst med lunchlådor, även om det kan piffas upp med tjusiga förpackningar och väskor. Jag är så ruggigt stolt över denna, min guldgruva till lunchlådehylla i frysen, som de senaste 12 månaderna har varit full med bra mat att ta med sig till jobbet. Jag har hittat den PERFEKTA systemet; jag tar ut lunchlådan ur frysen ( brödskivor finns på en annan hylla, greppar en frukt och lite veckosallad ur kylen varje dag. Den frusna lådan tinar i mitt kontorsfönster och brukar vara exakt lagom att värma kring lunch.

Så jäkla gott för några kronor portionen bara.

Jag påminner igen om att det här med tjusiga influencerfoton inte är min grej. Kanske fixar till det en vacker dag, men tillfället övar jag på min good enough-attityd.

Det hela började med att jag satte mig ner under jullovet 2019 och kikade tillbaka på utgifter för att kunna göra en grov budget för 2020. Syftet var att klura ut hur mycket vi skull behöva föra över till vårt gemensamma räkningskonto varje månad för att täcka löpande kostnader. Det har jag gjort mer eller mindre noggrant ungefär varje år under min vuxenålder, men erkänt både mindre noggrant och mer sällan i takt med att marginalerna i privatekonomin har blivit större. Det har helt enkelt inte känts som ett trängande behov de senaste åren då det inte har varit nödvändigt att vända på slantarna.

Den här gången gick jag all in. Eftersom jag har en sedan tidigare konstaterad svårighet att nöja mig med good enough om jag väl har bestämt mig för att göra något så nördade jag ner mig totalt och det slutade med att jag satt och gick igenom varje transaktion på mitt och våra konton och klurade ut vad som var vad relaterat till mat. Och resten är historia.

Det är det ju givetvis inte alls, men blandningen av skämskudde och förfäran över vad jag hittade har varit en bra motivation för bättring under 2020.

Vad hade vi för matbudget och varför sprack den ständigt?

Vi bestämde för ganska länge sedan att sätta in 2000kr var på matkontot ( som ligger i en annan bank än den vardagliga) och att det ska räcka under månaden. I själva verket har jag varit slarvig med att sätta in min del för att jag har glömt bort det, och min man har lagt ut pengarna ( eftersom det är han som handlar i 95% av fallen). Jag har inte brytt mig om att följa upp det, utan gick väl omkring i nån slags tanke om att han säger till om det tar slut, eller lyfter pengarna ur vårt gemensamma räkningskonto.

Det har han inte gjort, utan kort och gott betalat. Ojämn ekonomiskt fördelning alltså, särskilt eftersom jag är den som tjänar mer i hushållet men alltså betalade mindre.

Faktum är att vi nästan alltid sprängde vår matbudget på 4000kr. Vi har varit kassa på att planera och det slutade med nästan daglig impulshandling. Till slut så tog jag mig i kragen och tänker att eftersom jag slipper det praktiska i handlingen så får jag väl styra mer i planeringsarbetet innan så att han har vettiga listor att handla efter och att vi har mat hemma för veckan och inte behöver handla så ofta. Numera räcker de 4000kr vi har på matkontot, förutsatt att min kära make inte åker och handlar hungrig eller oförberedd.

Och sedan var det det här med vad jag personligen spenderade på utemat och fika under 2019; 12 800 kr. Det största delen av den summan består av uteluncher under arbetsveckan eftersom jag inte tog med mig lunchlådor särskilt ofta.

Det är pengar som jag avser att spara under nästa år, bestämde jag mig för rätt kvickt när jag hade räknat klart. Året fick en bra start eftersom jag toklagade mat av julmatsrester under jullovet så att frysen var full med lådor. Samtidigt styrde vi upp oss ( styrde jag upp oss) med att göra veckoplaneringar för middagar så att nya lådor kom till. Jag fick snabbt en stark förtjusning i vegetariska storkok med bönor och linser som grund. Lite nykär i min ungdoms dagar som vegan kanske. Så mycket enklare det är att hitta recept, ingredienser, inspiration och likasinnade nu i internets dagar än i min veganska glans dagar i mitten av 90-talet!

Det är dessutom nu mer allmänt erkänt att vill du vara ekonomisk och klimatsmart så är det vegetariskt som är grunden, och utbudet i butiker är så mycket större och motståndet mindre i samhället.

So far so good.

Dock har utropet “ neeeej, låt inte mamma laga mat, så blir det bara böngrytor!!” tillkommit i repertoaren av klagomål men anknytning till mat från de två individer som tillhör nästa generation i familjen. Maken har vett nog att klaga inombords.

Fördelar och nackdelar: Vad har förändrats under 2020:

• Begränsat uteluncher till 2 ggr per månad. ( klirr i sparkontot!)

• Båda vi vuxna har tillgång till matlådor med hjälp av storkok och frys. I huvudsak vegetariska grytor och soppor lagade från grunden.

• Matplanering veckovis - alltid med en inventering på vad som finns hemma som utgångsläge

• Hot om våld till min man om han impulshandlar utanför handlingslistan

• Sura kommentarer till mina barn om att om de inte gillar min mat är de välkomna att laga mat själva

• Belöningssystemet i min hjärna plingar på för att jag känner mig duktig och ordnar så hjärnan får vila då allt redan är förberett.

• Känner mig mindre stressad och får mer tid till att tänka på annat.

• Mår bättre i kroppen för att jag äter bättre mat!

• Mina egna kostnader för utelunch och fika sjönk med 50% för 2020 utan att jag känner mig ett dugg berövad god mat.

Matplanering och jämställdhet

Ju mer utrymme du har i budgeten, desto större effekt ger dessa förändringar, I guess. Att laga storkok, styra upp matplanering och dryga ut dyra matvaror är inte rocket science för personer och familjer med små marginaler. Inte heller för de som redan är sparsamma. Att jag kunde göra av med över 12000kr på luncher ute och annan utemat på ett år utan att fundera på det särskilt mycket säger något om vilket privilegierat liv jag har. Det är inte svårt att spara pengar när du har resurser.

Utan att ha kollat upp statistik så säger min magkänsla att kvinnor i större utsträckning blir ansvarig för matplaneringen. Det skulle stämma bra med den välkända statistiken om att kvinnor utför 35 procent mer obetalt hem- och omsorgsarbete än män under ett vardagsdygn och oftast får agera projektledare. Om inte jag har styrt upp något annat så beslutade vi dag för dag vad som skulle ätas och både antalet timmar i mataffären och utgifter gick upp. Det gör även mängden mat vi slänger eftersom den inte blivit uppäten i tid. En dubbel ekonomi- och klimatwhammy alltså, eftersom vi betalar för mat som vi sedan kastar bort.

Jag är bortskämd som tätortsbo i Norrbotten

Jag har funderat ett par vändor på hur det kan påverka ens levnadsvanor och kostnader att bo i olika delar av landet. Först tänkte jag att det matbudget inte hade med geografi alls att göra. Att göra lunchlådor och vara sparsam är inte kopplat till vart du bor. Alla kan göra matlådor.

Men sen tänkte jag färdigt och insåg att det är klart att det har. Bor du i norra Sverige har du sannolikt nära till naturen. Både där jag bor permanent ( i tätort i Norrbotten) och där jag har mitt hjärtehus ( i landsbygd) är det mycket nära till svamp, fisk och bär och faktiskt, iom att min far är jägare, också kött. Det finns en frodande Reko-ring med lokala producenter som regelbundet har utlämning på olika platser i närheten, så det är lätt, lätt och lätt att äta lokalproducerat, vare sig du går ut i trädgården eller till skogen i närheten och hämtar det eller om du vill köper det av andra. Det kan innebära lägre kostnader för bra mat. Jag äter till exempel nästan varje dag fortfarande i januari mina egna trädgårdshallon på gröten och vi har ett överflöd av lingonsylt och blåbärssylt som inte har burits hem från ICA. Jag har det himla bra som bor i en tätort med fler än 4 matbutiker att välja på och dessutom har natur bakom knuten.

Nästa aspekt är ju faktumet att gles- och landsbygd inte har något överflöd av restauranger och livsmedelsaffärer att impulsluncha på. Det kommer naturligt att planera sin mat om du har 4 mil till livsmedelbutiken och pendlar 2 mil åt andra hållet till arbetet. Priserna i lantaffären högre och utbudet mer begränsat. Sammanfattat: kristallklart att var och hur du bor påverkar dina kostnader för mat. Både positivt och negativt.